Abort för den sportintresserade?

Jag vet, det är smaklöst, men alltså, det här är roligt:

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5156938.ab?service=galleryFlash

Studentens mentala bakfylla

Svea vår moder hugstor och skön,
manar till bragd som i fornstora dar,
vinkar med segerns och ärans lön,
med den skörd utan strid man ej tar.
Aldrig slockna då känslans rena brand,
aldrig brista må trohets helga band,
så i gyllene frid som i strid.
Liv och blod för vårt fädernesland!
Liv och blod för vårt fädernesland!
Hurra!

Så lyder den andra versen av studentsången som inom den närmaste månaden kommer att sjungas runt om i Stockholm av glada studenter som speglar sig i det de tror sig vara vuxenlivet. Vissa kommer ha en behaglig sommar och där efter studier eller yrken som kallar samtidigt som löven faller. Hurra!

Dessvärre kommer många istället vakna upp i arbetslöshet och osäkerhet inför vad hösten kan erbjuda. Kommer jag verkligen fixa ett jobb? Kommer det lösa sig? vad händer om jag inte får ett jobb? Denna mentala bakfylla från gårdagens student komer göra ont, men det är ingenting mot hur ont det kommer göra när klimatet kallnar och du står där utan arbete och en känsla som bara frågar sig ”var det inte mer än så här det blev” Hurra!

Vad gör då vår regering i denna kristid? Blir det billiga hyresrätter för dom utan jetset-familjer eller slår de till på en gigantisk satsning på statliga jobb för att kicka igång ekonomin och skapa mindre fattigdom i ungas liv? Nej!

Istället blir det jobbdagis, dit arbetssökande ska dra sig för att förnedrande sitta och söka efter jobb som inte finns, för att få ut sin a-kassa som inte räcker till. För de unga som går ut finns ingen a-kassa, då väntar istället jobbcoaching och jobbgaranti. Jobbgaranti? Ja, om du varje dag söker vartenda skitkneg du lyckas hitta inom telemarketing och snabbmat får du ersättning, eller om du lär dig att designa din egna hemsida genom HTML eller någon annan helt värdelös åtgärd får du 134 kronor om dagen, 5 dagar i veckan. På 4 veckor får du alltså 2680 kronor. Hurra!

Hur fan skulle det kunna generera fler jobb om folk lär sig skriva CV på ett bättre sätt, det enda som skulle kunna hända är att folks CVn blir bättre, men det har ingenting med antalet arbeten som finns att göra. Vem fan vill sitta och söka tjänster som inte finns och vem fan vill bli arbetslös?

Här följer andra versen ur ”Soldatsång” som jag föreslår som första och enda vers när vi nu ska sparkas ut i vuxenlivet

Först binder man i band
vår tanke och vår hand
och skickar oss att mörda sen för kung och fosterland,
att offra liv och lem
för kära och för hem … ?
Åhnej, för guld åt ockrarna och för att göda dem!
För räntor och kuponger
man hetsar oss till mord
och rusar oss med sånger
om hem och fosterjord.
Kamrater, vad ska bli
vårt svar? Jo, myteri!
Hurra! Hurra! Hurra!

Dödsstraff

Jag vet att det inte är ett ämne som upprör eller delar våra åsikter, vi alla är antagligen överens. Det är fel att döma någon till döden. Trots det tycker jag ändå att det är intressant och värt att ta upp.

Som många av redan vet går jag sällan ned till individ nivå utan stannar allt som oftast på ett samhällsplan, men jag ska göra ett undantag eftersom det är på individ nivå vi inser hur sjukt dödsstraffet är. För det är sjukt. Det är inte bara hemskt, utan det är helt enkelt vidrigt och omänskligt, även om personen som ska möta galgen har gjort de värsta brott vi kan tänka oss. Så här skriver aftonbladet om den Iranska som den första maj i år avrättades genom hängning i Iran:

Trots att hon nekar till mordet hon anklagas för att ha begått. Och trots att hon bara var 17 år då hon ska ha utfört det.
Tvingades erkänna

I stället ska mordet på Delaras fars kusin ha begåtts av hennes dåvarande 19-åriga pojkvän Amir Hossein. Han ska ha tvingat henne att erkänna mordet för att skydda sin honom från att avrättas. Han sade att hon var för ung för att dömas till dödsstraff.

Men trots att hon ganska omgående tog tillbaka sitt erkännande dömdes hon av domstol till döden 2003.

Den första maj väcktes Delaras föräldrar av ett samtal tidigt på morgonen. En förtvivlad Delara förklarade att hon just denna morgon skulle dö. Hon skulle avrättas av statsmakten. Pappan svarade med att säga att det inte skulle ske fören inom de närmsta månaderna varpå Delara svarade ”Nej pappa. Jag kan se galgen”

Delara blev 23 år gammal, och hon dödades genom hängning den 1 maj 2009. Hon kommer aldrig mer att andas, hon kommer aldrig mer att tänka och hon kommer aldrig mer att känna doften av en blomma. Jävla as.

Dödstaffet ligger otroligt långt borta, så pass långt borta att jag har svårt att förstå. Men det är också så pass fasansfullt att jag inte vill första.

tjänar det någonting till att ta upp dödsstaffet? jag vet inte. Men jag vet att dess existens berör mig, och att mina tankar förs till Delaras familj och vänner. Attse galjen, utan något som helst hopp gör mig illamående. Att veta att den kommer bryta nacken gör mig spyfärdig och att veta att världens starkaste nation USA gös samma sak får mig att gråta. åter igen; Jävla as.

Nu ska jag sova. Godnatt.