När livet bara går åt ett håll
april 7, 2008
Mitt liv går bara åt ett håll. Det hållet går inte på alla punkter. Vissa står stilla. Men skolan går, ska ni veta gott folk, riktigt snabbt. Rakt åt hellvete.
Jag gör ju ingenting. Jag ligger 10 arbeten efter. Jag går runt i så stark ångest att jag inte ens känner av den, tills det rycker i magen och en tår nästan trycker fram. Skönt att man kan trycka tillbaka den. Jag blir sur på gud, som fan. Jag trodde jag kunde bli gladare genom att lägga om mina rutiner från Alkohol, bakis, skola, ångest och sömnproblem. Jag började träna, 3-4 ggr i veckan samtidigt som jag slutade dricka. Jag trodde livet skulle bli bättre. Det är inte ett dugg roligare.
Funderar på vem jag ska bjuda på bio den 10:e april. Har fått förhandsbiljetter till 21, någon amerikansk skitfilm om någon nörd som blir bra på blackjack och därefter rik på något system, ja, ni förstår. En film om någon halvautistisk nörd som blir cool och glammig. Men jag vet inte vem jag ska bjuda. Kanske ska göra något random, bjuda någon jag knappt känner, som man skulle vilja lära känna… eller så skiter jag i det…
ja, så sitter man här igen. Klockan är en bra bit efter midnatt och man har suttit uppe med något dokument som är döpt till ”hemprov”.. så inser man.. att Nej! Jag har inte skrivit någonting.. När satte jag mig här då? Jo för två timmar sedan…
Varför känner jag igen den här situationen…
Kan man trösta sig med att resten av skiten går bra då? Nää… inte det heller
Men varför gav du upp alkoholen?? Ett val som jag inte förstod mig på…